Andra avdelningar

STRIL
Nedanstående text är hämtad från ett flygdagsprogram 26/8-1979 och är skriven av Inge Hultén

Stridsledning och luftbevakningen – STRIL – består av ett mycket stort antal förband, spridda över hela landet. De STRIL förband som hör till F 1 finns inom Västmanland, Uppland, Närke och Värmland. Personalen består av såväl fast anställda som av värnpliktiga. En mycket stor del av personalen är kvinnlig. Huvuddelen av arbetsplatserna ligger under jord.

Luftbevakning

Luftbevakningens uppgift är att hålla reda på vad som händer i lufthavet såväl över vårt land som i dess omgivningar. Datainsamlingen sker främst med radar, men i krig organiseras även en omfattande optisk luftbevakning.

Man kunde tro att den optiska luftbevakningen hade spelat ur sin roll i detta tekniska tidevarv, men det är fel. Människor som med ögonens hjälp avspanar lufthavet och som sedan rapporterar vad de har sett, behövs fortfarande. Radar kan inte se allt och den är dessutom sårbar i krig. Luftbevakningens material utnyttjas av en hel mängd totalförsvarsfunktioner, t.ex. av underrättelsetjänsten, alarmeringstjänsten, flygtrafikledningen och luftvärnsledningen. Men främst samarbetar den med stridsledningen.

Stridsledning

Stridsledningens uppgift är i korthet att leda våra jaktförband så effektivt som möjligt. På det underlag som erhållits från luftbevakningen fattas beslut om jaktinsats. När jaktflygplanen är i luften tas de om hand av radarstridsledare som leder till stridskontakt med fienden. Förr hade stridsledaren endast sitt eget omdöme att lita på, men nu sköter datamaskiner en mycket stor del av arbetet. Det är faktiskt möjligt att leda ett jaktuppdrag helt ”tyst”, dvs utan att radarstridsledaren sänder ett enda radiomeddelande till jaktföraren.

På grundval av radarunderlaget kan datorerna självständigt räkna ut hur flygplanet skall styras för att komma fram till målet på ett taktiskt riktigt sätt. Dessa beräkningar sänds sedan med datalänk till flygplanet och visas där på instrumenten. Förarens uppgift är att följa styrorderna till dess han har fångat målet med flygplanets egen radar. Då kan han själv överta ledningen och slutföra sitt anfall.

Incidentberedskap

Incidentberedskap är en av försvarets viktigaste uppgifter i fred. Den syftar till att bevaka och skydda våra gränser till land, till havs och i luften mot obehörigt intrång och kränkningar. Incidentberedskap blir på det sättet en väsentlig del av vårt ansikte mot omvärlden. Den ger våra grannstater en uppfattning om vår vaksamhet och om vår förmåga att värna vårt oberoende och att skydda vårt land.

Varje ögonblick på dygnet spanar svenska radarstationer ut över omvärlden och vakna ögon ser på radarskärmarna. Flygföretag som närmar sig vårt territorium registreras och arbete sätts omedelbart igång med att identifiera dem. Detta sker bland annat med hjälp av färdplaner, elektroniska igenkänningsutrustningar i flygplanen eller genom samverkan med den civila flygtrafikledningen. Om företagets identitet inte går att fastställa och det fortsätter att flyga på en sådan kurs att det riskerar att komma in på vårt luftrum startas beredskapsjakten.
Detta inträffar i medeltal ungefär en gång per dygn året runt!!

På våra flygbaser står skarpladdade jaktflygplan beredda att sättas in för incidentuppdrag. När beredskapsjakten startas leds den precis som i ett stridsuppdrag till kontakt med det okända företaget. Uppgiften är dock givetvis inte att skjuta ned det utan att på ett flygsäkerhetsmässigt sätt kontrollera vad det rör sig om – nationalitet eller flygplanstyp. I det allra flesta fall är det lätt att reda ut situationen. Ibland är färdplanerna felaktiga och det går att rätta till när jakten har identifierat flygplanet. Vid andra tillfällen kan det handla om felnavigering men när den svenska jakten dyker upp brukar även sådant ordna sig. Ibland finns det dock anledning förmoda att felnavigeringen är avsiktlig. Att vår omvärld vill kontrollera om vi är vakna. På ungefär motsvarande sätt vakar vi även med jaktflyg, spaningsflyg och med marina fartyg över våra havsområden.

I regel brukar det räcka med att våra förband visar sig på platsen för att incidenterna skall lösa sig. Men det förekommer även att vi tvingas avvisa inkräktare eller att vi måste leda nödställda till landningsplatser eller hamn i Sverige. Om det skulle bli nödvändigt – t.ex. om någon anfaller oss – kan vi ingripa med vapenmakt, men det har hittills inte behövts sedan andra världskrigets slut. Då hände det däremot ofta att vi måste låta vapnen tala för att freda vårt land.

Inom F 1 så fanns det iaf 2 anläggningar
som utnyttjades innan Björnen/Puman tog över. Den ena hette ”MÅSEN” och låg i trakterna runt Örebro. Den andra låg inom F1´s område och hette ”STÖREN”. Den blev urplockad på prylar samt nerriven hösten 2010. Jag hann åka förbi anläggningen en torsdag på väg till gula villan och en annan medlem (Yäzika K) hade en kamera med sig. Vi åkte till anläggningen och gick in och pratade med dom som rev stället om vi kunde få ta lite kort därinne, och det fick vi. Dom korten kommer att hamna i galleriet.

Målning/teckning som satt i matrummet på Stören

Däremot så fanns det ingen dekal på Stören, men väl en teckning som ses här till vänster.

 

 

 

Här nedan kan jag visa skissen på hur Stören såg ut invändigt:


Ingång 1 låg i stort sett i linje med dagens nerfart till Västerås flygmuseum och halkbanan.

 

Vädertjänsten & Trafikledartornet vid F1
Väder avdelningen hade endast en hjälmdekal med texten “Trotsande väder och vind” samt en flygande SAAB Safir, SK50.

Väder avdelningen

Denna gröna dekal är ritad av Sven Norling och han beskriver att märket tillkom tillsammans med ett märke för meteorologerna även på F4. Vädergubbarna ville ha ett märke på sina flyghjälmar. Varje morgon skjutsades dom runt på väderspaning med SK60. ”Som betalning för tillkomsten av märket till Adam Grön fick jag ett pass i MFI 9.” berättar Sven.
Hjälp med text (Adam Grön) kommer från Micke Forsberg.

 

R VädC Ö (Regionala vädercentralen Öst)1970 – 1981-06-30 Tillhörde F 1
Denna anläggning låg i ett hemligt bergrum vid denna tidpunkt.
Vid nedläggningen av F 1 så flyttades denna anläggning organitoriskt över till F16 och kallades då för VÄDER MITT.
R VädC M (Mellersta regionala vädercentral) 1981-07-01 – 1994-06-30 Tillhörde F 16/SeM som 1993-07-01 bytte namn till F 16/FKM
VädC M (Mellersta vädercentralen) 1994-07-01 – 1998-12-31 Tillhörde FKM (egen myndighet)
FM VÄDC (Försvarsmaktens vädercentral) 1999-01-01 – 2005-06-30 Tillhörde OPIL som 2003 blev en del i HKV
FM METOCC (Försvarsmaktens centrum för meteorologi och oceanografi) 2005-07-01 – tv. Tillhör LedR i Enköping
Den latinska devisen:
CUM TEMPESTATE IN MEDIO betyder: MED VÄDRET I CENTRUM

TRAFIKLEDARTORNET:
Finns inte så mycket att berätta om TLtornet förrutom att det är dom som ser till att flygplanen kan starta och landa på ett säkert sätt.
Nedanstående bild är tagen från vakten mot TLtornet i Oktober 2008:

Kanslihuset med TL tornet


Nedan följer 3 bilder på en ljuslampa som användes från TL-tornet (när något flygplan fick fel på radion):

En interiörbild från TL tornet. Observera att dom blandat fint med gammal och ny utrustning:

Interiör från TL tornet 2008

Interiörbild från TL tornet  i augusti 1979 och från Olle Nordströms fotoalbum som kommit till mig via hans änka.

Interiörbild 1979. Per Tegelström
Interiörbild 1979. Nils Erik Kvist till höger

Utsikten från tornet kan man inte komma ifrån att det är en vacker syn, nedan följer några vybilder jag tog i okt 2008 under mitt besök uppe i tornet.

Mot ”norr” och idag E 18 och Hällaområdet samt Anundshög.
Mot Irsta hållet
I bakgrunden ses vägen till ”UOM”(troligen)
Vid skogskanten låg ”UOM”(troligen)
Söderut ner mot Mälaren och Björnö

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Foto och skanningar från Robert Lindberg samt märkena från Robert samling om inget annat anges.