Erik_Oinert

Historien bakom bilden!

Ja historien bakom bilden är något som fascinerar många. Då jag som fd webbmaster för F1kf scannar in bilder finns inte historian med tyvärr. Jag brukar då lägga upp några bilder då och då ut på internetsidan FACEBOOK och min grupp om Kungl Västmanlands flygflottilj.

Jag bestämde mig för att lägga ut nedanstående bild i SAAB LANSEN gruppen och tänk, jag fick kontakt med Erik Öinert och han var piloten på denna J32B(?) märkt 18 på fenan.
Bilden är förmodligen tagen av flottiljfotografen och nedanstående text kommer från piloten Erik Öinert:
”Efter start med tänd EBK steg jag brant, rollade runt och påbörjade en halvroll på c:a 2000 m höjd samtidigt som jag släckte EBK:n. I samband med detta hörde jag en kraftig smäll och styrspaken gick plötsligt inte att rubba i höjdled.

Det visade sig sedan att det bultband som håller EBK:n på plats hade skjuvats loss och EBK:n hade kommit ur sitt läge, vilket i sin tur startade en brand. Dessutom hamnade den i ett sådant läge att den klämde fast roderlinorna till höjdrodret. Turligt nog hade jag ännu inte nått lodläget. Jag rollade upp och påbörjade en upptagning med hjälp av trimsystemet. Efter några kraftiga ryck i spaken fick jag den plötsligt något bakåt och kom så småningom ur dykningen.
Efteråt kunde man se hur de klämda roderlinorna hade skrapat spår i plåten.
Motorrelaterade instrument hade fallit ur. Brandvarning zon 2 var urkopplad sedan tidigare pga. upprepade felindikeringar. Brandvarning zon 1 tändes aldrig under hela förloppet, vilket den borde ha gjort.

Ovetandes om branden beslöt jag ändå att försöka genomföra en landning. Strax därefter bröts förbindelsen med TL.
Landningen gick bra men jag såg fortfarande inga som helst tecken på brand annat än att en brandbil kom åkande mot mig när jag taxade in.
Jag stannade och kuperade motorn. I samma ögonblick slog kraftiga eldsflammor fram ur bägge luftintagen och upp mot huven.
Den elektriska huvöppningen fungerade fortfarande så jag kunde öppna huven innan det blev försent.

Försökte nu snabbt komma loss från alla remmar och kopplingar man sitter fast med, men när jag försökte resa på mig kom jag inte loss. Jag fick börja om igen och kolla varför. Allt var bortkopplat, t o m kopplingen till den automatiska fallskärmsutlösningen hade jag lossat.
Återstod remmarna till livbåten. Jag hade förutsatt att livbåten lätt skulle åka med upp när jag reste på mig.
Nu slog lågorna in över sargkanten. Turligt nog hade jag hjälmvisiret nedfällt och efteråt kunde jag konstatera att delar av visiret hade börjat smälta av lågorna.

Jag gjorde nu ett desperat och ilsket ryck och kom loss från stolen.
Nu återstod bara en sak, ut över sargkanten med huvudet före och rakt ner i betongplattan. Med mig hade jag både fallskärm och livbåt.
Strax därefter stack stolen iväg – utan mig.
Resultatet av haveriet blev bla:

1. Brandbilar måste kunna spruta skum, även om de är i rörelse.
I det här fallet hade man stannat för långt från flygplanet så skummet nådde inte fram.
Nu fick man avbryta, köra fram brandbilen en bit och sedan börja om igen.

2. Livbåten var felpackad och för stor. Samtliga livbåtar fick kontrolleras/packas om.

3. Inget flygplan fick starta om inte brandvarningen i zon 2 var intakt.

Själv kom jag undan med smärre brännskador i ansiktet och på händer och handleder, vilket läkte ut på några veckor. Dessutom bröt jag vänster handled vid fallet mot plattan.”

Jag tackar dig Erik Öinert än en gång för denna helt makalösa berättelse om detta haveri och om hur du lyckades komma ur flygplanet.